SofieChristinaEriksson

Då har vi kommit till dagen innan hemresa.

Vem skulle kunna tro att jag skulle åka hem efter 3 månader?
Jag som hade sagt till mig själv minst 8 månader, men mycket kan hända!

Det är nog ingen som kan förstå det man varit med om här,
den smärtan man haft vissa stunder.
Känslan av att inte känna sig hemma, känslan av att känna sig instängd,
känslan av att vara rädd för sin värdmamma,
känslan av att inte våga säga den simpla sanningen som egentligen inte är en big deal.
Känslan av att bli nertryck.
Känslan av att man säger sanningen hela tiden, men att "hon" ändå inte litar på en.

Många säger "varför byter du inte familj", svaret är Nej, jag orkar inte.
När allt var som värst vill man bara hem, man orkar inte ta sig till något.

Men jag vill även säga att jag varit med om mycket bra dessa månader också,
fått uppleva amerikansk halloween, thanksgiving, jul, alla nya vänner man träffat,
festat loss i New York, fått uppleva miami över nyår och mycket mycket mer.

PLUS man värdesätter allt hemma så himla mycket nu.
Man inser verkligenverkligen vilken underbar familj man har!!

Och utan mina vänner här i Philly vet jag inte hur jag hade klarat mig,

Imorgon går mitt plan hem. På onsdagmorgon kl.8.10 landar jag på arlanda.

Så NORRPAN snart ses vi :D